Varför västvärldens regeringar klagar medan de gör samma sak av Thanos Kalamidas

Under de senaste åren har västerländska regeringar höjt rösten om kinesiska teknikföretag och anklagat dem för att samla in privat data på uppdrag av den kinesiska regeringen. Från TikTok till den AI-drivna sökmotorn DeepSeek är narrativet detsamma: dessa plattformar utgör en nationell säkerhetsrisk eftersom de potentiellt kan överlämna användardata till Peking.

Men vad dessa regeringar inte nämner är att deras egna teknikjättar, inklusive Meta, X (tidigare Twitter), Microsoft, OpenAI och Google, bedriver liknande datainsamling, ofta i nära samarbete med västerländska myndigheter och underrättelsetjänster. Hyckleriet är häpnadsväckande, och de senaste utvecklingarna, såsom den brittiska regeringens krav på att få tillgång till Apples iCloud, förstärker bara denna dubbelmoral.

Västerländska myndigheter har gång på gång riktat in sig på kinesiska teknikföretag och hänvisat till oro kring datasäkerhet. TikTok har förbjudits eller fått restriktioner i flera länder, inklusive USA och Storbritannien, med motiveringen att appen potentiellt kan dela användardata med Kinas kommunistparti. Nu har rampljuset riktats mot DeepSeek, en AI-plattform som anklagas för att vara ett verktyg för Pekings övervakningsambitioner.

Denna skrämseltaktik följer ett välbekant mönster: anklagelser om massövervakning, nationella säkerhetsrisker och risken för utländsk påverkan. Men vad som sällan erkänns är att det saknas tydliga offentliga bevis för dessa påståenden. Kinas cybersäkerhetslagar kräver visserligen att företag samarbetar med regeringen vid dataförfrågningar, men detta skiljer sig inte från de rättsliga ramar som finns i USA, Storbritannien eller Europa.

Å andra sidan har västerländska företag en lång historia av samarbete med underrättelsetjänster för att övervaka användardata. Avslöjanden från visselblåsare som Edward Snowden har visat hur amerikanska teknikföretag, inklusive Google, Apple, Microsoft och Facebook, var djupt involverade i NSA:s övervakningsprogram PRISM. PRISM gav NSA direkt tillgång till användardata, inklusive e-post, meddelanden och molnlagring.

Dessutom visar nyliga rapporter att västerländska regeringar fortsätter att utöva påtryckningar på teknikföretag för att ge dem obegränsad tillgång till privat information. Den brittiska regeringens försök att få tillgång till Apples iCloud – ett krav som potentiellt kan äventyra varje användares privata data, är ett tydligt exempel på denna dubbelmoral. Storbritannien, tillsammans med USA och EU, motiverar sina åtgärder med "nationell säkerhet" samtidigt som de fördömer Kina för liknande metoder.

Medan västerländska regeringar kritiserar Kina för dess påstådda kontroll över teknikföretag, antar de själva långtgående lagar för att säkerställa tillgång till digital kommunikation. I USA ger CLOUD Act (Clarifying Lawful Overseas Use of Data Act) regeringen rätt att kräva data från teknikföretag, oavsett var den är lagrad. Storbritanniens Investigatory Powers Act (ofta kallad "Snooper’s Charter") tillåter myndigheter att avlyssna och lagra internettrafik och kommunikationsdata i en aldrig tidigare skådad omfattning.

Trots att EU framställer sig som en förespråkare av dataskydd genom GDPR, har även europeiska länder kritiserats för sina övervakningslagar. Frankrike, Tyskland och andra EU-länder har pressat teknikföretag att försvaga kryptering och ge bakdörrstillgång till myndigheter. Idén om att västerländska demokratier erbjuder starkare integritetsskydd än Kina blir svår att försvara i ljuset av dessa realiteter.

Det är uppenbart att oro för dataintegritet selektivt används som ett geopolitiskt verktyg snarare än ett genuint konsumentskydd. Genom att måla upp kinesiska teknikföretag som nationella säkerhetshot skapar västerländska regeringar en ursäkt för att förbjuda konkurrens samtidigt som de skyddar sina egna företag från granskning.

Samtidigt ignorerar argumentet att kinesiska företag är särskilt farliga det enkla faktum att alla stora teknikföretag, oavsett ursprungsland, verkar under sina respektive regeringars tillsyn. Oavsett om det är Peking, Washington eller London, kräver regeringar tillgång till data under förevändningen av säkerhet.

Om västerländska politiker verkligen brydde sig om dataskydd, skulle de hålla sina egna teknikjättar till samma standarder som de kräver av kinesiska företag. Istället för att förbjuda TikTok eller DeepSeek medan Meta, Microsoft och OpenAI får fortsätta sin massiva datainsamling utan granskning, borde de arbeta för starkare integritetsskydd för alla användare, oavsett vilken regering som försöker få tillgång till deras data.

Den verkliga frågan är inte om kinesiska eller amerikanska företag samlar in data, det gör de alla. Problemet är att alla stora teknikföretag gör det, och att regeringar på båda sidor av den geopolitiska klyftan utnyttjar denna data för sina egna syften. Förrän vi erkänner den verkligheten kommer diskussioner om integritet och säkerhet att förbli inget annat än en politisk dimridå.